jkindholm.blogg.se

Dagens mål var Teide, och vår förhoppning var att vädret skulle vara lite bättre med tanke på att vi kom iväg betydligt tidigare än igår. Trots förhoppningar så ville jag ta det säkra före det osäkra så jag tog på mig trippla lager och dessutom tog jag med mig dubbla jackor. Det skulle senare visa sig vara ett koncept som funkade men som inte var optimalt. Understället kommer definitivt åka med nästa gång det bär av till Teneriffa. I alla fall, runt 08:30 drog vi iväg norr ut mot Arona. Solen sken och värmen var precis så där lagom hög för att framkalla små härliga pärlor i pannan under hjälmen.

Jag gick ifrån Linda tidigt i klättringen med en gemensam slutsats att det borde vara typ 4-5 km upp till Arona. En liten kort stund senare fick jag veta att vi haft rejält fel. 4-5 km var bara det Strava-segment jag hade igång just för stunden. Totalt var det dryga 8 km kvar till Arona. Jag valde att vänta in Linda för att bara checka av läget. Sen drog jag iväg igen. När jag tagit mig upp cirka fyra km insåg jag att jag precis svängt av vid en korsning och eftersom jag vet att Linda kan vara fokuserad på annat än vägskyltarna i såna här klättringar valde jag att stanna till och vänta in henne. Några minuter senare dök hon upp nere i backen så att vi kunde köra vidare uppåt. Väl framme i Arona satte vi oss på en cafeteria. Jag tog en Cola och Linda en Cola + en glass.

Lite längre än vi trodde upp till Arona.

Nu så, fyra km senare... :)

Utsikt ner mot kusten från klättringen, fyra km söder om Arona.

Väl framme i Arona, kort break för att vänta in Linda innan dagens första fika.

Sedan började dagens härligaste klättring. sträckan Arona - Vilaflor. Det är en klättring på 12,9 km, totalt 760 höjdmeter och en snittlutning på 5,9%. Utmed vägen finns ett antal fina serpentinsvängar och en liten by som heter La Escalona. Där stannade jag till för att vänta in Linda igen. La Escalona ligger på knappa 1 000 meters höjd och där har man avverkat drygt halva klättringen upp till Vilaflor. Efter några minuter dök Linda upp nere i backen igen och det var bara att sätta av vidare uppåt. Väl framme i Vilaflor stannade jag vid samma ställe som jag stannat vid under gårdagen för att vänta in Linda igen. När hon tog sig ikapp fortsatte vi upp mot dagens andra fika-stopp på ett café precis innan man lämnar Vilaflor. Här stannade vi för en Pepsi, en glass och en Snickers. Till skillnad från igår så värmde solen skönt. Det kan kanske ha berott på att det var betydligt tidigare på dagen och att molnen därför inte hunnit ta sig upp till Vilaflor än.

Med fikat i kroppen och lite torrare kläder med hjälp av den värmande solen satte vi tillsammans av uppåt mot dagens sista stopp - Teide, eller åtminstone kratern nedanför Teide. Det blev verkligen den tuffaste klättring vi gjort nån gång men kilometrarna och höjdmetrarna tickade iväg snabbt. När vi närmade oss 1 955 meter sa jag till Linda att vi nu börjar närma oss den höjd vi varit uppe på i somras när vi tog oss an Pico de las Nieves på Gran Canaria. Linda uppmanade mig att säga till när vi knäckte 2 000-metersgränsen. Sagt och gjort! En stund senare knäckte vi även Kebnekaises höjd - 2 115 m.ö.h. Nu var vi definitivt uppe på molnfri höjd och kunde se molnen torna upp sig under oss. Efter bara en kort stund till hade vi till slut tagit oss upp till El Retamar som enligt skylten ligger på 2 100 meters höjd men enligt Garmins GPS på cirka 2 200 meters höjd, precis vid Teides kraters sydvästra hörn. Här stannade vi och tog lite nya bilder och begrundade utsikten ner i kratern som sägs vara världens största. Efter ett par kilometers utförskörning såg vi till slut Teides topp, majestätiskt sticka upp över alla andra höjder runt omkring oss. Det var verkligen en surrealistisk känsla att till slut se toppen som vi tidigare bara sett från planet och från de rutter vikört på Gran Canaria.

Molnfri höjd, på väg upp mot Teide.

El Retamar på 2 100 meters höjd (2 200 enligt Garmin).

Mäktigt vulkaniskt landskap här uppe.

Mäktiga Teide sticker upp över allt annat.

Datorn visar dryga 5 mil och drygt 2 360 m.ö.h.

Vi nöjde oss med att stanna och ta lite bilder här innan vi begav oss tillbaka ner i kratern och upp mot El Retamar för att sedan ta oss nedför den nästan fyra mil långa och fina utförskörningen tillbaka till Los Christianos. Hastigheterna här låg bitvis konstant en bit över 50 km/h. Vi stannade till i Vilaflor för att belöna oss själva för dagens insats med en Cola och en glass respektive en Snickers. Vi passade även på att värma oss lite då kylan återigen slagit till med hjälp av de mörka moln som vi även sett under gårdagen. Det är uppenbart så att de mörka molnen och den luftfuktighet som kommer med dem gör det oerhört kyligt där uppe. Nu sitter vi på hotellet igen! Glada, nöjda och framför allt trötta! Snart blir det sängen. Efter dryga 10 mil och 2 700 klättrade meter idag så siktar vi på att imorgon ta oss upp längs öns västkust mot Santiago del Teide på nästan 1 000 meters höjd. Vi hoppas att denna tur ska bjuda på mer sol och värme än turerna tidigare i veckan.

Fina utförskörningar ner från Teide efter Vilaflor.