jkindholm.blogg.se

Vi hade sagt att det skulle bli Pico de las Nieves idag! Det blev Pico de las Nieves idag - veckans Queen Stage för att tala Tour de France-språk! Störd forcering av Chris Froome på gårdagens etapp för övrigt. Såg lite av hans utförskörning in mot mål och slogs av hans udda teknik. Sitter i aero-position (eller vad det nu kallas) och trampar som en galning. Det har jag nog aldrig sett förut på de stora tourerna, men det funkade ju bra. :) Nåväl, back to reality. Linda och jag hade diskuterat flera olika vägalternativ för att ta oss an Gran Canarias högsta punkt. Det blev till slut en välkänd sträckning via Fataga, San Bartolóme och Ayacata.

Återigen valde vi en modell där vi körde var för sig. Således lämnade jag Linda bakom mig och satte av uppför. Första anhalt blev en utkikspunkt på cirka 485 meters höjd strax söder om Fataga. Värmen, runt 25-30 grader satte sin prägel direkt när jag kom dit. När jag försökte kyla ner mig med lite vatten från min flaska orsakade jag en salig blandning av vatten, svett och solkräm som rann ner i ögonen. Det är en kombination som rekommenderas föga! Det slutade med att jag fick låna Lindas medtagna, men nedpackade, linne för att torka ur ögonen.

När det var ordnat bar det av igen. Först blev det utförskörning en stund innan klättringen till Fataga påbörjades. Återigen ordentligt varmt men jag klarade mig från svidande ögon när jag kom fram, återigen en stund före Linda. Efter ett kort fikabreak körde vi vidare upp mot vårt nästa mål - Ayacata. Vi bestämde oss för att mötas upp typ halvvägs, vid Alto de Fataga där vi varit tidigare i veckan på typ 930 meters höjd. Stigningen upp från Fataga till Alto de Fataga må vara hyfsat kort men den är rejält tuff med bitvis riktigt branta avsnitt - fina serpentiner dock. När Linda kom ikapp påbörjade vi den sista biten upp till Ayacata. Det handlar om en stigning på nästan 400 höjdmeter. En sådan stigning är i normala fall ingen omöjlig uppgift men en dag när solen steker och vägen är ganska dålig så tar det en hel del kraft. Därför hade vi bestämt oss för att stanna i Ayacata och käka en ordentlig lunch. Sagt och gjort, det blev en rejäl pasta och köttfärssås.

Efter att vi käkat klart tog både jag och Linda ett djupt andetag innan vi tog oss an dagens tuffaste utmaning, stigningen upp från Ayacata till Roque Nublo - en vulkanisk ”sten" som enligt vad vi förstått blivit till i ett vulkanutbrott för en herrans massa år sen. Idag utgör toppen av den Gran Canarias näst högsta punkt efter Pico de las Nieves dit vi är på väg.

Ouch, väl framme vid landmärket för Roque Nublo var både jag och Linda rejält slitna i benen. Stigningen upp är runt 8,5% i snitt och peakar över 10%. Det kanske inte säger så mycket men det är brant - rejält brant, och stigningen dit är typ 250-300 meter. Efter att ha hämtat andan tog vi oss vidare den sista biten upp till Pico de las Nieves. De sista 200 höjdmetrarna var rejält sega men vi gjorde det!!! Glada och nöjda fick vi äntligen njuta av den otroliga utsikten uppe på toppen av Gran Canaria. Vi såg såväl dalen vi kört upp igenom som Tejde som vi sett även på pass tidigare under veckan.