22:50:00
Dag 1/Day 1: Col des Gets & Col de la Colombiére
I morse började resan! Vi började med en 7 kilometer lång utförskörning ner till Genéve-sjön igen där KM 0 på Route des Grandes Alpes ligger. Efter att ha tagit en gruppbild tog vi oss ut ur Thonon-Les-Baines. Linda och jag höll ihop och satte ett skönt tempo in i en fantastisk dal som leder fram till starten på klättringen upp till Col des Gets. Bra ben och väl fungerande utrustning så långt! När vi kom fram till starten på klättringen efter cirka 3,5 mil bestämde vi oss för att åter igen köra vår vanliga procedur. Jag i mitt tempo, Linda i sitt.
Klättringen upp till Col des Gets var skön, precis lagom brant och precis lagom lång. Dryga 7 kilometer med en snittlutning på strax under 5 %. Den klassas som den lättaste typen av klättring - kategori 4. Väl uppe där blev det påfyllning av vatten och ett par bananer.
Efter att ha fått en glimt av Mont Blanc på vägen ner till Cluses, där vi tog en kort fika, började dagens huvudnummer - Col de la Colombiére, 16,3 km klättring med en snittlutning på 6,8 %. Även här valde jag och Linda att köra var sitt race. Jag kände att jag snabbt fick en bra rytm och det höll i sig de första 5-6 kilometrarna. Sedan brantade det till upp till en platå där det blev lite mer lättåkt innan dagens riktigt härliga utmaning började. De sista 5-6 kilometrarna var nog bland de varmaste och brantaste jag någonsin kört. Möjligen skulle vägen från Ayacata upp till Roque Nublo på Gran Canaria kunna konkurrera men den är inte alls lika lång. Här fick jag samma känsla i kroppen som jag brukade få när jag satt och körde Col du Tourmalet på min gamla Tacx Vortex-trainer.
Väl uppe på toppen kände jag mig både glad och nöjd över att jag lyckades köra hela vägen, non-stop! Riktigt segt men ändå härligt att känna att jag har den här typen av klättringar i mig. Tur är det för fler såna klättringar kommer det bli framöver - inte minst senare den här veckan. Linda anslöt bara 10-15 minuter senare vilket gjorde mig ännu gladare och riktigt stolt! Hon är grym, min älskade partner in crime! :)
Slutligen, sista bilden visar vyerna från det hotell vi kommer sova på inatt! Riktigt läckert! Ger en hint om hur det kommer se ut resten av den här veckan. Magiskt!
Klättringen upp till Col des Gets var skön, precis lagom brant och precis lagom lång. Dryga 7 kilometer med en snittlutning på strax under 5 %. Den klassas som den lättaste typen av klättring - kategori 4. Väl uppe där blev det påfyllning av vatten och ett par bananer.
Efter att ha fått en glimt av Mont Blanc på vägen ner till Cluses, där vi tog en kort fika, började dagens huvudnummer - Col de la Colombiére, 16,3 km klättring med en snittlutning på 6,8 %. Även här valde jag och Linda att köra var sitt race. Jag kände att jag snabbt fick en bra rytm och det höll i sig de första 5-6 kilometrarna. Sedan brantade det till upp till en platå där det blev lite mer lättåkt innan dagens riktigt härliga utmaning började. De sista 5-6 kilometrarna var nog bland de varmaste och brantaste jag någonsin kört. Möjligen skulle vägen från Ayacata upp till Roque Nublo på Gran Canaria kunna konkurrera men den är inte alls lika lång. Här fick jag samma känsla i kroppen som jag brukade få när jag satt och körde Col du Tourmalet på min gamla Tacx Vortex-trainer.
Väl uppe på toppen kände jag mig både glad och nöjd över att jag lyckades köra hela vägen, non-stop! Riktigt segt men ändå härligt att känna att jag har den här typen av klättringar i mig. Tur är det för fler såna klättringar kommer det bli framöver - inte minst senare den här veckan. Linda anslöt bara 10-15 minuter senare vilket gjorde mig ännu gladare och riktigt stolt! Hon är grym, min älskade partner in crime! :)
Slutligen, sista bilden visar vyerna från det hotell vi kommer sova på inatt! Riktigt läckert! Ger en hint om hur det kommer se ut resten av den här veckan. Magiskt!
- - -
This morning, the journey started! We started with a 7 km descent down to the Geneva lake again where KM 0 on Route des Grandes Alpes can be found. After taking a group picture, we took of out of Thonon-Les-Baines. Linda and I joined forces and set a nice tempo into a really nice valley up towards the start of the climb to Col des Gets. Good legs and well functioning gear so far! When we came to the start of the climb after about 35 kilometers, we decided to go back to our usual procedure. Me with my tempo, Linda with hers.
The climb up to Col des Gets was nice, quite good gradients and perfect in lenght. Approximately 7 kilometers with an average gradient at just below 5 %. It's classified as the easiest kind of climb - category 4. When we got up there, we filled up our bottles with water and took a couple of bananas.
After having a glimpse of Mont Blanc on the way down to Cluses, where we took a short fika break, the main climb for the day started - Col de la Colombiére, 16,3 km long with an average gradient of 6,8 %. Like before, me and Linda chose to do our own races. I felt that I quickly got a good rhytm and that remained for the first 5-6 kilometers. The last 5-6 kilometers though, where among the hottest and steepest, I've ever done. Perhaps, the way from Ayacata up to Roque Nublo on Gran Canaria could compete but that one is not as long as this one. Here I got the same feeling in my body that I used to get when I did Col du Tourmalet on my old Tacx Vortex-trainer.
On the top, I felt both happy and satisfied that I managed to ride all the way, non-stop! Really heavy but still very nice to feel that I have this kind of climbs in me. Fortunately for me, because more climbs like this will follow in the future - actually already later this week. Only 10-15 minutes later, Linda joined me on the top which made me even happier and very proud. She´s awesome, my beloved partner in crime! :)
Finally, the last picture below shows the view from the hotel where we will be sleeping tonight. Really nice! Gives a hint about how it will look like during the rest of this week! Magical! :)
- - -
The climb up to Col des Gets was nice, quite good gradients and perfect in lenght. Approximately 7 kilometers with an average gradient at just below 5 %. It's classified as the easiest kind of climb - category 4. When we got up there, we filled up our bottles with water and took a couple of bananas.
After having a glimpse of Mont Blanc on the way down to Cluses, where we took a short fika break, the main climb for the day started - Col de la Colombiére, 16,3 km long with an average gradient of 6,8 %. Like before, me and Linda chose to do our own races. I felt that I quickly got a good rhytm and that remained for the first 5-6 kilometers. The last 5-6 kilometers though, where among the hottest and steepest, I've ever done. Perhaps, the way from Ayacata up to Roque Nublo on Gran Canaria could compete but that one is not as long as this one. Here I got the same feeling in my body that I used to get when I did Col du Tourmalet on my old Tacx Vortex-trainer.
On the top, I felt both happy and satisfied that I managed to ride all the way, non-stop! Really heavy but still very nice to feel that I have this kind of climbs in me. Fortunately for me, because more climbs like this will follow in the future - actually already later this week. Only 10-15 minutes later, Linda joined me on the top which made me even happier and very proud. She´s awesome, my beloved partner in crime! :)
Finally, the last picture below shows the view from the hotel where we will be sleeping tonight. Really nice! Gives a hint about how it will look like during the rest of this week! Magical! :)
- - -