20:32:00
Dag 12: Passo dello Stelvio
Dagen D! Eller vad man ska kalla det, sista chansen att faktiskt få köra den legendariska Passo dello Stelvio-klättringen med sina 48 serpentiner! Vi hade bestämt oss för att ta bilen över till Prato och köra klättringen från det andra hålllet där vi inte hört nånting om jordskred som blockerade vägen. Dock visade det sig att vägen var öppnad igen. Vi valde dock att ändå ta bilen över passet till Prato då planen var att köra vidare till Cortina d'Ampezzo senare på dagen.
Att köra bil över Passo dello Stelvio är nog en av de mer skrämmande upplevelser jag varit med om. Tighta serpentiner, folk som kör som galningar med motorcyklar och små sportbilar. Dessutom bussar på väg upp (när vi kom över på Prato-sidan). Det var en helt galen upplevelse! I alla fall så tog vi oss till slut fram till Prato och kunde börja packa av cyklarna. Vår uppdaterade plan var att köra Stelvio-passet och sedan ner via Umbrail-passet, genom Schweiz och tillbaka in i Italien och avsluta i Prato.
Sagt och gjort så satte vi av uppför denna typ 24 km långa klättring som tar en 1 850 meter upp till dryga 2 700 meters höjd. Det här är också en klättring jag kört flertalet gånger på trainern hemma i lägenheten så jag tänkte att jag bör kunna hålla rätt bra tempo hela vägen upp. Det fick jag dock äta upp! Det blev resans hittills tuffaste klättring för mig, trots att vi kört diverse andra klättringar som är typ lika långa som Stelvio och andra klättringar som är ännu brantare. Grejen med Stelvio är just att snittlutningen är 8%, att jämföra med typ 6% på Col de la Madeleine och nåt liknande på Col du Glandon och Cormet de Roselend (via Col du Pré)! Det är verkligen uppför hela vägen! Det är inte ofta man får nåt andrum vilket man får på de andra långa klättringarna vi kört de här veckorna.
I alla fall, upp kom vi, både jag och Linda. På toppen tog vi ett kort stopp för den sedvanliga fotograferingen och byte av kläder inför utförskörningen. Ryktet är att det ofta är rejält kallt här uppe! Det var inte superkallt men tillräckligt för att jag skulle köra med skoskydd och benvärmare utför. Det var rejält skönt när vi till slut tog oss an utförsköningen via Umbrail-passet och vidare ner i Schweiz. Verkligen fantastiska vyer i den här delen av Alperna! Efter en lång ganska plan avslutning på dryga milen kom vi fram till bilen och kunde packa ihop och dra vidare. Totalt blev det drygt 63 kilometer och som sagt, typ 1 850 höjdmetrar den här dagen!